Det regnade i flera timmar. Men när den sena eftermiddagen gjorde sig känd sprack det upp och solen visade sig igen. Utomhus var trottoarerna fortfarande mörka av regnvattnet, träden var så gröna som de bara är när det varit mörkt länge, fåglarnas sång var som den bara är när det varit tyst länge. Och där, just då var doften av sommaren som tydligast.
Jag vill tro att det just då bara var du och jag, att stunden bara var vår, att du fanns där för bara mig.
Igår var det tre år sedan jag kramade dig en sista gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar